31 december 2018

2018

Allmänt

2018. Detta året har varit ett utav dem sämre åren. I december 2017/januari 2018, började jag bli utbränd eller något liknande. På grund utav mitt jobb. Jag hade en chef jag tyckte var dålig och oförstående, som schemalagde mig något förfärligt. Det är vad som gjorde att jag höll på att gå in i en slags vägg. Ihop med det fick jag extrema sömnproblem och en grov ångest som kom på besök allt för ofta. Jag kunde ha tårar i ögonen när jag vaknade på morgonen redan, på grund av att jag var så utmattad och bara tom. 
 
För att må bättre, gick jag stegvis ner i tid på jobbet.  Först till 30h/veckan, sen till 25h/veckan och vidare gick det. Det räckte inte att med att "bara" gå ner till 30 timmar, utan jag behövde egentligen komma bort helt därifrån. Men det klarade jag inte av riktigt. Så samtidigt som det sakta men säkert blev lättare med jobbet och allt det hade fört med sig, kände jag mig lite kass och misslyckad. För att jag bara inte kunda "slita" på som vanligt. Vilket är vad jag i vanliga fall gör. Jag chillar inte, jag håller på fastän man borde kanske ta en paus och vila lite. 
 
När värmen och solen började komma, likså glädjen och lugnet i min kropp. Dök nästa hinder upp. Det var inte bara ett hinder. Det var ett hårt fall. Ifrån en hög klippa, rakt ner i en sten. Pixi blev sjuk. Riktigt sjuk. Bara att få se henne i det skicket krossade mitt hjärta. Men att sedan ta beslutet att hon skulle få somna in. Att ha henne i sina armar den sista dagen och ge henne den där sista pussen. Som man gav så många gånger. Sen tillslut var man tvungen att faktiskt ge den sista på riktigt och släppa henne. Det är något utav de värsta jag har upplevt. Sorgen efter Pixi har sedan suttit kvar i min kropp hela detta året. Jag har fällt så många tårar och fått lära mig uppskatta grejer på nytt. Som jag alltid gjorde med henne innan. Som tur är har det blivit lite bättre, men jag vet att det aldrig kommer bli helt bra. En liten bit av mitt hjärta lossnade när hon försvann. 
 
I juni var sommaren här på riktigt. Den extrema värmen hade man inte fått nog av än, utan älskade den. Jag började sova bättre, fick min sista migrän för detta året och hade börjat jobba efter mitt nya schema som var extremt skönt, jämnfört med innan. 
 
Sommaren var faktiskt ganska underbar, trots att värmen på nätterna gjorde att man knappt kunde sova istället. Och trots att Pixi inte var med mig. Jag njöt av varenda dag nästan. Både när jag var hemma i Småland, men också i Halmstad. Det var även nu jag för första gången, sedan vi flyttade till Halmstad, började ha hemlängtan till västkusten. Vilket var en skön känsla. 
 
På en sekund så var sommaren över och september var här. Då började jag plugga. Vilket var helt fantastiskt, framförallt första månaden. När första månaden var över, började det istället bli lite kämpigt. Att gå från att vara en person som aldrig ha behövt sitta hemma i timmar och plugga. Till att nu aldrig kunna bli riktigt klar med plugget. Det blir en ny slags stress och obekvämlighet, som jag fortfarande kämpar lite med att vänja mig vid. Jag vet åtminstonde att det var ett utav mina bättre beslut att börja plugga! 
 
Ja, detta var en bråkdel av året som har swoshat förbi. Det har varit många fler bra grejer som har hänt, men också ännu fler dåliga grejer. Året var helt enkelt inte jättebra och jag hade gärna ändrat om lite om jag kunnat. Men det gör att nästa år förhoppningsvis bara kan bli ännu bättre. 
 
Tack och hej 2018. 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
Skriv en kommentar
Namn*
E-postadress*
Blogg-adress