Hejsan!
 
Ikväll kom jag hem till Småland igen. Hade planerat att åka hit denna helgen redan för ett par veckor sedan. Dessutom kände jag att jag behövde det denna helgen också. Att vara med familjen är den bästa medicinen mot det mesta. 
 
Mycket konstig dock att komma hem och för första gången på nästan 14 år inte ha en hund som lyfter på huvudet när man ropar hej. 
 
Vi grillade iallafall lite korv till kvällsmat. Sedan satt vi mest och snackade hela kvällen. Smulan var ute i sin utebur och spanade in koltrastarna, samtidigt som hon smaskade i sig lite gräs. Skönt att ha med henne hit, så får man tankarna på lite annat. 
 
Jag gick ut en liten sväng på kvällen också. Gick förbi Pixis grav, där jag tog bort dem gamla syrenkvistarna som hade torkat helt nu, istället fick hon en ny liten bukett med hundkex och sitt favvogräs. ❤️
 
Inatt borde jag försöka börja vara uppe sent, eftersom jag ska jobba natt på måndag igen. Men jag orkar inte det. Jag tänker kolla lite youtube och sen bara somna. 
 
Puss och kram
 
 
 
 
 
 
Haha, Smulan kunde knappt ha sina ögon öppna eftersom hon var så trött. Jobbigt att åka bil och smyga på fåglar. ;)
 
 
 
❤️
Hejsan!
 
Allt denna veckan har gått väldigt fort. I måndags skrev min syster till mig att jag verkligen borde åka hem över helgen, för NU mår Pixi verkligen inte bra. Så det var vad jag gjorde, jag förberedde mig för det värsta, samtidigt som jag aldrig trodde att det skulle hända, för Pixi klarar ju allt? 
 
På torsdagskvällen kom jag iallafall innanför dörren hemma i Småland. Och där låg hon mitt på köksgolvet, lite halvskakandes och väldigt, väldigt mager.. 
 
Det är vad hela denna helgen har kretsat kring. Pixi. Blir hon bättre, hur mår hon nu, har hon ätit något? Och att bara vara med henne, så mycket det går. Så det har blivit många tårar denna helgen och väldigt lite sömn. Men trots det, så var denna helgen väldigt bra och fin ändå!
 
På fredags eftermiddagen cyklade jag ner till "stenbron" med min lillebror och min minsta kusin, för att bada. Det var fint väder, men vattnet var ju inte jättevarmt än kanske, fast bada gick.
 
Jag även hunnit storstäda min bil, som dock blev smutsig på utsidan igen efter ungefär en dag. Efter att ha kört på våra dammiga grusvägar, samt all pollen. :(
 
När det blev middagdags på lördagskvällen åkte hela lilla familjen till vår lokala "resturang", det är ju mest en pizzeria, men vi har inget annat i vår lilla by. Vilket var väldigtmysigt och gott för den delen!
 
Hela söndagen satt jag bredvid Pixi, fram till kvart i tolv ungefär. Det var sista gången jag fick träffa henne. Vi åkte ner till famo och fafa för att äta, medan pappa fixade iordning Pixi, så fint, så fint!
 
När vi kom hem igen, så låg hon där så fridfullt i sin fina kista, omgiven av syrener. Hon såg ut att må bra. Jag gav henne en sista puss innan vi la på locket. 
 
Hon har fått en väldigt fin plats att begravas på och nästa helg, eller om det blir midsommar veckan. Då ska vi fixa iordning den. Bland annat ska hon få en Oxel planterad vid sin plats, så man alltid kan hitta dit, även när vi är gamla. ❤️
 
Efter allt var klart åkte jag, Emil och pappa ute i båten. Vibara satt där och njöt av lugnet, fikade lite och Emil badade. Det var skönt!
 
Jobbigaste var väl när jag körde hem sedan på kvällen, med tårarna i ögonen nästan hela vägen, men jag lyckades ta mig hem ändå!
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 

 
När vi kom hem från badet grillade vi. Vilket var första gången för mig i år! 
 
 
 
 
 

På fredagskvällen fick Pixi en lång varm dusch. Självklart fick hon det bästa efteråt, en massa gnuggande med handuken. 
 
 Hon kunde som med öronen eller till och med nosen i sin vattenskål. :-)
 
 
 
 
 
 
 
 

 
 

21 maj 2018

Pixi ❤️

Allmänt

 
Igår var det dagen då jag för sista gången höll om min hund. Sista dagen, som jag kunde burra in mitt ansikte i hennes päls och bara andas in hennes lugna doft. 
 
Hon blev 14 år och var aldrig sjuk en enda gång under dem åren. Förutom nu i slutet, då hon blev riktigt dålig. Därför beslutade pappa och jag att igår var det dags för henne att äntligen få somna in. 
 
Denna hund har varit min bästis så långt bak jag kan minnas. Hon kan alltid få en att le, samtidigt som hon är den bästa att trösta sig hos när man är ledsen.  
 
Hon har glatt hängt med på alla äventyr. Om det så har varit att åka moped eller åka ut i båten. Det var det bästa hon visste, att få hänga med ut på äventyr. 
 
Jag blir ju lite rädd, för just nu, känns det som om man aldrig kommer sluta gråta. Samtidigt som jag vet, att det blir bättre. Och att hon har det betydligt bättre just nu med, fri ifrån allt ont. 
 
Men oj vad jag kommer sakna denna fantastiska hund. Hon kommer alltid ha en speciell plats i mitt hjärta. 
 
Sov så gott, min älskade Pixi. ❤️
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
Tack för allt ❤️